Drakenberg

Släktboken sammanställdes av Erik Falk omkring 1949. Den omfattar tiden från 1553 till 1750 och berättar om fem generationer inklusive de två första innan adlandet av Börje och Erik Drakenberg skedde. Förutom alla de personer som passerar revy är det en intressant, men lätt bedrövlig beskrivning av krigandet under stormaktstiden. Tack och lov att vi blev av med Bremen och Pommern! Börje Drakenberg krigade till och från i 40 år – och överlevde men brodern Erik krigade ”bara” i 22 år och dog av skottskada utanför Greifswald.

Börje Nilsson Drakenbergs släktgren – huvudgrenen – dog ut på svärdssidan och vår släkt är ju efter den yngre brodern Erik Nilsson Drakenberg. Börjes släkt finns dock kvar efter ett krigshustruförhållande och cirka 300 personer med namnet Drachenberg finns i USA, Tyskland och Polen.

Drakenbergs historia

Johan Adam Drakenberg var äldste son till Carl Erik och huvudman över släkten efter sin far 1826. Han var född 1777 på Påarp i Murums socken, Älvsborgs län. Han började som fänrik och slutade 1815 som överstelöjtnant vid Västmanlands regemente. Johan Adam gifte sig 1812 med Eva Fredrika Geete och fick sju barn. Han dog 1860 på Hjälmarsberg i Almby socken, Örebro län, på den egendom han hade köpt och delvis genom sin hustru, ärvt. 

Här kan du läsa hans dagbok mellan 1806–1810  som framför allt skildrar hans upplevelser under krigstjänstgöring och fångenskap i Frankrike:

Dagbok del 1

Dagbok del 2

Dagbok del 3

Den som vill läsa mer om Johan Adam Drakenberg och den tid och de platser som skildras i dagboken kan besöka den blogg som drivs av Olof Drakenberg, yngste son till Carl-Erik Drakenberg (1926-2020). På bloggen finns en avskrift av dagboken, med förklarande fotnötter och kartor. Framför allt finns där även dagböcker från andra medfångar och olika inlägg som berättar om deras liv. Bloggen heter https://hedersordochhedersmord.com/ . Dagboken med fotnötter finns här och mer uppgifter om Johan Adam Drakenberg här. 

Guldringen med ett drakenbergsvapen ingraverat i en karneolsten är ett tyskt guldsmedsarbete från 1600-talet. Denna ring beställdes i Tyskland av den förste Drakenbergaren, Börje Nilsson på Tissås.
Vid något tillfälle tappades ringen på en åker och låg där i mer än tvåhundra år.

1932 hittades ringen i en rovåker av Göta Johansson som var städslad som piga på Tissås. En av Tissåsdöttrarna behöll ringen och använde den som en ”amulett” när hon var på resa. År 1995 besökte hon Älvsborgs regementes officersmäss, och när hon uppmärksammades på Börje Nilssons chefporträtt, berättade hon ”Jag har Börje Nilssons ring”.

Ringen undersöktes, dess äkthet bekräftades och det slutade med att ringen deponerades till Älvsborgs regementes officerskår och exponerades i en påkostad monter, som invigdes i samband med Drakenbergs släktmöte 1995.

Några år därefter lades regementet ner, och ringen återgick till Tissåsdottern, varefter ringen förvärvades av släktföreningen.

Denna ring har således legat i jorden i 250 år, därefter hittats och förvarats – släkten ovetande – i ytterligare 60 år, innan den återlämnades till släkten.